luslasning.blogg.se

London-detektiven med fem och ett halvt sinne, Dylan Dog, undersöker i vanlig ordning brutala dödsfall med övernaturliga inslag. Den här gången har morden någon slags koppling till en flygande antik rakkniv, ett strypande retrohalsband och en läskig gammal docka. Och skumma fiskar är en viktig (men flummig) ledtråd i sammanhanget.

Den som balanserar de mordiska inslagen i berättelsen är Dogs förolämpande assistent - lustigkurren Groucho. Den mannen lättar upp stämningen på andras bekostnad. Ett absurt inslag som höjer underhållningsvärdet. 

Dylan Dog - Avgrunden gör sig helt klart bra i svartvitt. Skuggbildernas skärpa skapar en alldeles särskild skräckstämning. Exempelvis skildras dockans livlösa ögon elegant. Manuset är genomtänkt och den tragiska upplösningen på mysteriet är riktigt clever!

Pidde Anderssons bonusartikel i slutet av utgåvan är mycket intressant. Den avhandlar seriealbumets filmiska inslag och tänkbara filmreferenser. Dylan Dog - Avgrunden (1996) för bland annat tankarna till James Camerons undervattensrulle The Abyss (1989).

Till sist vill jag lyfta fram en asrolig replik. Citatet kommer från Dylan Dog och är riktat mot en inte särskilt hjälpsam kvinna: 

”Hitler brände också böcker, men han var kanske ändå trevligare än vad du är!”