Ännu ett lyxigt seriealbum med rikligt med bakommaterial utgivet och översatt till svenska av Retrobokklubben och Ades Media. ”TMNT: Den siste ronin” kan ses som den sista rafflande ninjasköldpaddeberättelsen. Den utspelar sig i en dystopisk framtid där den siste överlevande turteln (ska inte avslöja vem) måste stoppa Shredders hänsynslöse arvtagare. Gamla och nya allierade gör vår hjälte sällskap i denna vältecknade och fängslande berättelse i färg. Storyn mår bra av tragiska tillbakablickar som steg för steg fyller i luckorna, samt det faktum att vår siste ronin pratar för sig själv med hjärnspökena av sina avlidna sköldpaddebröder. Hög nivå rakt igenom.
På förra årets bokmässa i Göteborg köpte jag ett signerat exemplar av ”Johan Falk: Slutet var bara början”. Boken som fortsätter där den omåttligt populära filmserien slutade.
När det gäller polisfilmerna har jag hängt med från start. Första trilogin är praktiskt taget moderna klassiker. ”Noll tolerans” var en gastkramande actionthriller där Jakob Eklund för första gången spelade Johan Falk, mot Marie Richardsons välspelade Helén. Tvåan, ”Livvakterna”, var ännu bättre vill jag minnas. Trean var bättre än sitt rykte. Fyran, ”Gruppen för Särskilda Insatser”, blåste med informatörer (spelade av Joel Kinnaman och Jens Hultén) nytt liv i följetongen som totalt genererade 20 intensiva filmer. Mäktigt.
Anders Nilsson, regissören av flera av filmerna och en av skaparna av Falken, är mannen som håller i gåspennan flera år senare. Eller tangentbordet mer troligt. Han skriver nu på en ambitiös trilogi med romaner som är exklusiva för det formatet och alltså inte kommer bli film. Efter det kan det kanske, kanske bli nya filmer som fortsätter där böckerna kommer sluta. Jag tror det är högst troligt med tanke på att ”Johan Falk: Slutet var bara början” har sålt slut i flera upplagor redan. Blivit utsedd till årets deckare och fått Adlibrispriset. Populariteten för karaktären håller med andra ord i sig.
Hur bra är boken då? Riktigt rejält bra. Johan Falk har kvar sin nerv. Berättelsen är en spännande bladvändare med korta, intensiva kapitel. Nya mystiska karaktärer blandas med flera gamla godingar på båda sidor av lagen. Det är helt klart belönande att ha sett filmerna tidigare. Många rollfigurer har man redan bilder av i huvudet. Nilsson gräver på ett raffinerat sätt i Falks första kärleks död - en smitningsolycka? Samtida hot, MC-gäng och flera vändningar i handlingen höjer pulsen. Falk är dessutom mer sårbar utan sin polisbricka och utan sin kära familj. Och du kan lita på att han fortfarande svär så in i ...
Kan den här svartvita serieboken med en hedersvärd kanin med svärd och en trofast minidinosaurie vara något? Definitivt. ”Drakvrålskonspirationen” utgiven av Retrobokklubben är en mycket läsvärd och stämningsfull samurajhistoria i 1600-talets Japan. Med en lyckad team-up-story som byggs upp skickligt. Charmigt och stilfullt tecknad. Och som bonus ett litet gästspel från en välbekant ninjasköldpadda i slutet. Klockrent album. Hoppas på fler volymer.
Jag gillar och har alltid gillat ensamvargen med klorna - Wolverine. Både i ”X-Men”-serietidningarna och i Fox-långfilmerna. Därför såg jag fram emot detta avdammade retroalbum, men blev tyvärr besviken.
”Vapen X” är ett extremt blodigt album för dig som i över hundra sidor vill se Logan gång på gång plågas som försökskanin av osympatiska Weapon X-forskare som håller honom inlåst i en hemlig anläggning utan all inclusive. Motståndare? Vilda djur, mest. Blev rätt uttråkad av denna råa berättelse. Saknade intressanta biroller och ett vettigt narrativ. Kanske gör sig Wolverine som bäst när han är lite mer civiliserad och samspelar med de sköna mutanterna i ”X-Men”? Det är nog en smaksak.
Det är dock roligt i sig att Ades media och Retrobokklubben har börjat ge ut rejält snygga Marvel-album på svenska. Det gillar jag. Bättre grejer är i pipelinen med favoriter som Daredevil, Spider-Man/Kraven och självaste Thanos. Så det finns en ljusning i adamantiumtunneln.
”Old Man Hawkeye - An eye for an eye” tillhör samma epok som hyllade ”Old Man Logan” (som jag ännu inte läst). I en värld där superskurken Red Skull tagit makten och Avengers är ett minne blott får vi stifta bekantskap med bågskytten Hawkeye på ålderns höst. Ska han överleva Bullseye, försämrad syn och Venom-symbioten måste han söka skydd hos en före detta allierad visar det sig. Jag gillar alla referenser till övriga Marvel-världen, tillbakablickarna med Black Widow och det faktum att Clint letar upp gamla medlemmar från min personliga favoritserietidning ”Thunderbolts” - en grupp bovar som ville bli hederliga och en gång leddes av vår lila hjälte. Det här är snyggt tecknat och intensivt berättat. Ett riktigt bra seriealbum som gör en hungrig på fortsättningen.
Retrobokklubben och Ades Media ligger bakom den begåvat översatta och ursnyggt formgivna serieboken “Teenage Mutant Ninja Turtles: Jakten på Splinter”. Det här är källan, det vill säga de råa ursprungsserierna av skaparna av “Turtles”, Kevin Eastman och Peter Laird. Vi snackar 368 sidor serier i svartvitt plus intressant extramaterial i färg. Ett självklart köp för den sanne “Turtles”-älskaren.
Vi får följa ninjasköldpaddorna när de möter ärkefienden Shredder för första gången och när de (som undertiteln antyder) blir av med sin vise mästare - råttan Splinter. Uppfinnaren Baxter Stockmans mordiska robotar och en intergalaktisk rymdresa är andra ingredienser i den här delikata storyn som något överraskande drar en hel del åt sciencefictionhållet. Mycket underhållande är det.
Jag gillar det raka språket och de sköna förolämpningarna i dialogen. Det är ingen svårläst utgåva. Extra roligt är det att jämföra källmaterialet med den tecknade, färgglada tv-serien från 80- och 90-talet. Visste ni till exempel att turtlarnas beskyddare April inte alls var tv-reporter från början? Och att Krangs kortvuxna folkslag spelar en helt annan roll i detta lyxalbum? Utan någon som helst teknodrom bör tilläggas.
”Batman vs. Ra's al Ghul” är en miniserie som är både författad och tecknad av den nyligen bortgångne legenden Neal Adams. Storyn går ut på att mästerskurken Ra's al Ghul låtsas rädda Gotham när hans agenda egentligen går ut på motsatsen (så klart). Adams har definitivt skrivit och illustrerat bättre grejer och jag blir (tyvärr) besviken på köpet. Det största problemet med det röriga albumet är att det blir alldeles för lite av just Batman mot al Ghul. Läderlappen hamnar tidigt i limbo och bifigurerna (Deadman och en massa Robin-varianter) orkar inte dra lasset, varpå man blir oengagerad. Den ursprungliga titeln var tydligen ”Batman: Demigods War”, och det vore mindre missvisande än ”Batman vs. Ra's al Ghul”.
Den muslimska, tonåriga superhjältinnan Ms. Marvel kommer få sin egen tv-serie på Disney+ i sommar. Därför var jag lite extra nyfiken på att läsa något album med henne i förväg. Scifibokhandeln hade volym 7 på rea så jag slog till, även om det kanske inte är helt optimalt att inte börja från start. Man greppar till exempel inte alla karaktärernas historik och relation till varandra.
I volym 7, ”Damage per second”, får Kamala Khan (Ms. Marvel) oväntade onlineproblem när ett elakt troll hotar att avslöja hennes och kompisarnas personliga hemligheter för hela skolan. Kan hjältinnans World of Battlecraft-crew och före detta bästisen Bruno hjälpa henne? En sidohistoria i slutet, med en bifigur i fokus, tar handlingen till högteknologiska Wakanda, vilket aldrig är fel.
Jersey Citys beskyddare, Ms. Marvel, är en mycket sympatisk karaktär vars äventyr speglar samtida integritetsproblem på ett trovärdigt sätt. Positiva värden som demokrati (rösträtt), vänlighet (empati) och hopp (övervinna hinder) förmedlas i den tilltalande storyn. Berättelsen är även vältecknad och lagom spännande. Man blir sugen på att läsa mer - både volymerna före och efter.
Intressant att hjältinnans böjbara gummisuperkrafter från serietidningarna kommer att ändras i tv-serien, att döma av trailern. Kanske för att "Ms. Marvel"-krafterna för mycket liknar Mr Fantastics i framtida långfilmen ”Fantastic Four”? Eller vill man undvika ”Inhumans”-kopplingen till superkrafternas ursprung?
Retrobokklubbens senaste tegelsten kretsar kring de ökända mördarrobotarna från framtiden. Namnet på albumet är ”Terminator: Sekundära mål” och det rör sig om en fristående uppföljare till allra första filmen. Come with me if you want to read.
Storymässigt jobbar författarna runt Sarah Connor så hon mest omtalas, och fokus ligger istället på en annan kvinnlig hjältinna på 1980-talet - den tuffa överlevaren från framtiden - soldaten Mary, och hennes allierade, som omfattar en tuff snut, en förrädisk forskare och en lite mänskligare form av terminator. Flera T-800-robotar fungerar som känslokalla fiender, men inte en enda ser ut som Arnold Schwarzenegger, om någon undrade.
I den sedan länge begravda serietidningen ”Thriller” publicerades en liten del av storyn i svartvitt, för evigheter sedan. Men först nu kan man avnjuta hela eposet utan avbrott. Det här är ett mycket lyxigt album på svenska. Vi snackar tjocka pärmar. Vi snackar fyra sammanhängande miniserier i färg på totalt 370 sidor!
Storyn är fängslande och välskriven. Teckningarna är mestadels mäktiga och dynamiska. Ett gediget seriealbum som är maffigt, blodigt och oerhört läsvärt. Helt klart en vinnare för vänner av franchisen. Jag gillar dessutom den oväntade twisten alldeles i slutet av berättelsen. Betygsfemman är inte långt borta.
I helgen gjordes ett nytt fynd på Skivesset i Malmö: För blott 30 spänn hittade jag detta charmiga humoralbum av Krister Petersson (även känd för "Uti vår hage"). Brukade läsa biserien "Vi å pappa" på 90-talet i "Fantomen"-tidningen. Och det var inte ovanligt att jag vred mig av skratt på den tiden. Albumet består av korta och ofta fyndiga berättelser om busfröet Napoleon och hans kärnfamilj, i synnerhet farsan, som titeln antyder. Det träffsäkra ligger i hur barn ibland tänker och beter sig, i kontrast till en rätt korkad och hycklande vuxenvärld. Nu när jag själv är pappa kan jag känna igen mig på ett helt nytt sätt, ur pappans synvinkel, när han försöker läsa sin tidning i lugn och ro. Hur som helst ett underhållande, brutalroligt album som dessutom är snyggt tecknat. Vad mer kan man begära?
Hemma i Sölvesborgs bokhandel hittade jag en serieroman som är både skriven och tecknad av stadens son Daniel Ahlgren, visade det sig. Seriealbumet ”SH3 volym 1 - Ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva?” är i svartvitt och 104 sidor långt. Det handlar om några gymnasieungdomar som är superhjältar; Alfamannen, Girl Power, Radiohead och Kapten Markatta med flera. Svartsjuka, graviditeter, mobbning och självmordstankar delar utrymme med spöken, knivmördare och parallella dimensioner. Ahlgren gillar uppenbarligen genren och refererar mer eller mindre subtilt Superman, Batman och Spider-Man. Det här är skapligt svenskt serieskapande för vuxna (eller tonåriga) läsare. Jag kan sakna en riktigt ond superskurk med superkrafter, men det kommer kanske i kommande volymer?
Karlssons lättmjölk: Scooby Doo-sidospåret faller mig inte riktigt i smaken.
Karlssons höjdare: Girl Powers ursprungsberättelse, utspridd i tre snygga små episoder, är fängslande drömläsning.
Mardrömsdetektiven Dylan Dog undersöker en hemsökt och hypermodern skyskrapa där det dyker upp ohyra, grottmänniskor och ett par dinosaurier. Sidekicken Grouchos usla vitsar är alltid underhållande och Piccattos stämningsfulla gore gör sig asbra i svartvitt. Sclavis ihopmixade story blir intressant först när vi får en konfrontation med det mystiska väsen som ligger bakom allting. Småskojigt också med blinkningar till Asterix och Ghostbusters.
Först ut är ”Batman Eternal” volym 1, som hör till New 52. En riktig tegelsten. Serieromanen har en grundstory av talangen Scott Snyder och hans kollega James Tynion IV. Kommissarie Gordon hamnar bakom lås och bom i Blackgate efter att ha orsakat en tunnelbanekatastrof. Eller satte någon dit honom? Det mysteriet måste lösas av Batman, Red Robin, Batwing, Batwoman, Batgirl, Red Hood med flera. Dessutom drabbas Gotham av ett brutalt gängkrig mellan Falcone och Pingvinen. Seriealbumet är absolut läsvärt, men lite väl fullpackat med karaktärer och sidohistorier. Och för många tecknare är inblandade, vilket ger en ojämn nivå. Trots spretigheten är det intressant att bekanta sig med betjänten Alfreds dotter Julia och nye snuten Bard. Avslöjandet i slutet vem/vilka som drar i trådarna faller mig i smaken. Inte helt omöjligt att jag ger mig i kast med volym 2 och 3 någon gång i framtiden.
Sedan har vi spännande ”Batman: I Am Suicide”, som hör till DC Rebirth, med stämningsfulla teckningar av Mikel Janin och ett kompetent manus av Tom King. Det här albumet upplever jag som mer nyskapande och tilltalande. Storyn: Batman och ett gäng handplockade skurkar beger sig till muskelberget Banes ö för att återhämta en viss person som kan hjälpa Gotham Girl med hennes mentala hälsa. Intressant persongalleri med flera mörka djupdykningar. Mest fascinerande är hur King använder sig av buktalaren bakom Scarface. I slutet av serieromanen hamnar fokus på Batman och Catwomans romans uppe på glittrande hustak. Minnesvärt.
"Guardians of the Galaxy: Cosmic Avengers" (2014) är skriven av Brian Michael Bendis, och i min mening gör han ett bättre jobb här än i de "Avengers"-tidningar han skrev i samma vända. Teckningarna i albumet är snygga och tillskrivs talanger som Steve McNiven och Sara Pichelli.
Handlingen då? Vi börjar med den välskrivna bakgrunden om hur Star-Lords föräldrar träffades. Våra kosmiska hjältar samarbetar sedan med Iron Man för att stoppa en utomjordisk attack på London. Det större hotet är dock Star-Lords konspirerande pappa J'son of Spartax.
"Guardians of the Galaxy: Cosmic Avengers" är fartfylld, ösig och rolig. Särskilt Tony Starks snärtiga dialog när han är tillfångatagen är guld. Förutom några halvt meningslösa småberättelser i slutet håller det här serialbumet hög nivå. Notera att krukväxt-Groot växer mycket snabbare än i filmerna!
Min fina fru och min busige son hade den goda smaken att ge mig denna Marvel-serietidning i födelsedagspresent, efter att min Scarlet Witch-aptit hade ökat markant efter den fantastiska miniserien "WandaVision" på Disney+.
Vad sysslar Wanda med när hon inte räddar världen med Uncanny Avengers? Hon åker avskalat runt i Europa (Grekland, Irland och Spanien) för att hitta orsaken till en magisk rubbning, visar det sig. I denna seriesamling får hon hänga med spöket Agatha Harkness och möta en ny ärkefiende vid namn the Emerald Warlock. Stundtals en solid soloberättelse skriven av James Robinson. Omslaget är riktigt läckert, men tyvärr tappar hela albumet på att inte en och samma person har tecknat det. Fem olika illustratörer är för många. Det blir alldeles för spretigt och osammanhängande. ”Scarlet Witch: Witches’ Road” har ändå sina poänger och är värd en titt för oss inbitna fans.
Betyg: 3 hexkrafter av 5 möjliga
Läs ännu hellre: Kurt Busieks lyckade ”The Avengers”-serier (volym 3, 1998-) där Scarlet Witch och hennes spännande krafter fick ta mycket plats.
