Djingis lyckas att ena alla stammar så det finns bara en enda stor stam. Han är trött på att de människor som kommer med mycket guld och lurar hans folk. Det sägs att de som kommer bor i städer med höga torn som aldrig kan slås ner. De tror att de är förmer än de mongoliska stammarna. Djungis Khan annser att det är hög tid att visa vem det är som är den starkaste av dem alla, vem som kan erövra mest. Smarta drag får fina priser men till vilket pris?
Bågens mästare är väldigt bra men inte lika bra som del 1. Kan ju säga att jag kommer ihåg mer ifrån den första boken än den jag precis har läst. Men jag måste poängtera att boken är inte dålig. Den är fortfarande oehört intressant. Att läsa om den stora Djingis Khan hör inte till vardagen så det gäller att ta tillvara chansen. Jag tänker fortsätta läsa dessa böcker eftersom den stora kejsaren fascinerar mig.
/Hanna
Denna bok var verkligen en överraskning=D Köpte Stäppens krigare på bokrean i våras och tänkte att ja kanske den kan vara bra. Den var bättre än bra. Anledningen till att jag är så till mig över den är att jag brukar inte läsa denna sortens böcker utan mest fantasy och spänningsromaner. Författaren skriver väldigt målande så man ser vekligen framför sig vad som händer. Han har ändrat lite med vissa händelser från vad som verkligen hände och ändrat lite på namnen eftersom vissa av namnen var verkligen svåra att säga. Detta stör dock inte själva historian som Conn Iggulden försöker få fram.
Boken handlar om hur en pojke blir till man som blir till Djingis khan. Temudjin som han först heter får utstå många prövningar som inte många hade klarat av idag. Han tar ledarrollen på allvar över sin familj när de lämnas kvar av deras stam efter att hans pappa blivit mördad. Åren går men hämndbegäret är lika starkt som det var när de lämnades, om inte starkare. Att han var hänsynslös är inte att överdriva likväl fanns där ingen skadeglädje. Han hade endast en vision och den var att ena alla stammarna.
/Hanna
