Den tomma tronen
Kategori: Fantomen
Fantomen nr 16 2016
Manus: Claes Reimerthi
Bild: Paul Ryan
"Den tomma tronen" är äventyret som jag har väntat på sedan jag gick på mellanstadiet. Det har känts som om den mjölkdrickande 21:e Fantomen aldrig skulle lämna över facklan till någon av sina kärnfamiljsbarn. Serien har spelat safe angående tronföljden, vilket har känts frustrerande genom åren.
Men nu plötsligt drar följetongen "Den tjugoandra Fantomen" igång när serien firar 80 (!) år. Del ett heter alltså "Den tomma tronen" och författades av rutinerade Claes Reimerthi. Den tecknades av nyligen bortgångne Paul Ryan, vars rena teckningsstil passar Den vandrande vålnaden som hand i handske.
Handlingen hoppar fram några år i tiden, men är tack och lov INTE en alternativ framtid. Guran bekräftar att Fantis har varit försvunnen i ett år, medan tronen stått tom i Dödskallegrottan. Bengalis djungel plågas av stamkrig och den sargade storstaden är i händerna på ärkeskurken general Bababu.
Tvillingarna Kit och Heloise Walker lämnar sina studier i USA för att komma till undsättning. Men de en gång så muntra och klämkäcka djungelbarnen har i vuxen ålder blivit osams på grund av en urartad maskeradbal, som vi får uppleva i lyckade tillbakablickar. Här lever duktige tecknaren Paul Ryan loppan och bjuder på otippade kostymer som Rubiks kub, Spock, Harley Quinn och Hulken.
För att rädda Bengali krävs genuint syskonsamarbete (som den 17:e Fantomen och hans syster var kända för, enligt krönikorna). Frågan är om Fantomens ungar kan svälja sin stolthet, övervinna sin oro och ta sitt enorma ansvar tillsammans? Lättare sagt än gjort.
Det här var ett intressant och lovande första kapitel vars potentiellt komplexa story säkert kan blomma ut ännu mer framöver. Jag stör mig dock på några logiska luckor: Var tusan håller frugan Diana hus? Varför väntar Guran ett helt år på att mobilisera tvillingarna?
Hoppas nu inte att allt slutar förutsägbart och safe med att tvillingarna rättvist delar på jobbet fram till att pappa Fantomen mirakulöst hittas vid liv och tar tillbaka hjälterollen. Då går luften ur ballongen illa kvickt. Snälla gör inte det. Inte nu när Fantomenserien håller på att väcka engagemang igen.
Jag (och säkert många med mig) vill att generationsskiftet ska vara på riktigt! I så fall lär vi få se manusförfattaren Claes Reimerthi (och hans kollegor) i sitt absoluta esse. Med så många fräscha Fantomen 22-historier vid horisonten. Upp till bevis!
Betyg: 3,5 av 5 pygméer
/Johan Karlsson